"Ha-ha du är hur bra som hellst Alicia, dölj det inte utan vissa det"
Jag sa ingenting utan log bara.

"Det kommer att börja regna snart" sa jag och kollade upp mot himlen.



Precis efter jag hade sakt det kände jag en vatten droppe på min kind. Justin tog min hand och vi sprang mot hans bil. När vi nästan var framme så stannade han, likaså jag. Han kollade djupt in i mina ögon och tog bort en hårslinga som hade fallit ner och klistrat fast på min kind för regnet. Sen så tog han ett steg närmare mig och kysste mig, i regnet. Jag hade aldrig varit den "romantiska" typen och ingen kille hade gjort så fint för mig. Jag var väll lycklig lottad att ha en sånn finn pojkvän som Justin.

"Fryser du?" frågade Justin när vi satt i bilen
"Mm" sa jag och värmde mig med mina armar
Justin tog av sig sin jacka och la över mina armar.
"Du kommer att frysa"
"Det gör inget bara så att min prinsessa inte fryser" sa han och gav mig ett leende
Gud finns det nån annan som är så underbar som Justin?


"Alicia är det du?" frågade mamma när jag och Justin kom in genom dörren
"Jag och Justin ska ut igen" sa jag och tog 2 st sakteboardar, en till mig och en till Justin
Jag klev på min skateboard och började köra. Men jag såg att Justin inte åkte bredvid mig utan han stog som förstelnad och kollade på mig.

"Hallå kommer du eller?" frågade jag Justin
"Kommer"



"Jasmin" skrek jag när jag såg Jasmin gå på sin gata.
Jag och Justin hade åkt skateboard runt Bollnäs och nu var vi på Jasmins och Gabriellas gata.
"Alicia" skrek hon tillbaka och sprang emot mig och kramade mig
"Justin det här är en av mina bästa vänner Jasmin" sa jag och pekade på Jasmin
"Och Jasmin jag tror att du vet vem han är" sa jag och gav henne ett leende.
"Hej" sa Justin och la sina händer i fickan
"Hej" sa Jasmin och kollade konstigt på honom
"Så att du bara vet så är jag inte ett fan av dig snarare en hater" sa Jasmin och jag bett mig i läppen för att inte börja skratta, dels för att Jasmins röst lät så rolig och dels för Justins reaktion.

"Men du jag och Justin ska dra nu" sa jag till Jasmin när vi hade pratat i ungefär 15 minuter utanför hennes dörr.
"Okej syns imorgon" sa hon och gav mig en kram och Justin ett leende. Men jag kunde inte urskilja om det var ett fejk leende eller ett äkta.




"Det är fint här" sa Justin och slickade sin glass
"Jag vet" sa jag och log
Han gav mig en blick som man kan skriva såhära ego-tjejen-som-älskar-sin-stad
"Vad det är ju vackert här" sa jag och skrattade
Mitt skratt smittade väll till honom och nu skrattade vi båda.
Att killen kan få mig skratta för ingenting